Rasstandard

RASSTANDARD FÖR NEWFOUNDLANDSHUND, FCI NR 50
ORGINALSTANDARD: 1996-10-29
FCI-STANDARD: 1996-11-06; engelska
SKK:s STANDARDKOMMITTÉ: 1997-11-25
URSPRUNGSLAND/ Kanada
HEMLAND F.C. I. (patronage)
ANVÄNDNINGSOMRÅDE Draghund för tung last, vattenhund och sällskapshund
FCI-KLASS- Grupp 2, sektion 2.2 FIKATION

BAKGRUND/ÄNDAMÅL

Newfoundlandshunden sägs härstamma från infödda hundar och en stor svart björnhund som kom med vikingarna till ön Newfoundland någon gång efter 1100-talet. Sedermera kom europeiska fiskare till ön och med en mängd olika hundraser. Dessa hundar blev en del i skapandet av newfoundlandshunden där dock de ursprungliga karaktärsdragen bibehölls. När kolonisationen av öarna började år 1610 var newfoundlandshundens utseende redan etablerat liksom dess karakteristiska arbetssätt.

Det var dess egenskaper som gjorde att rasen kunde motstå det extremt stränga klimatet, där hundarna arbetade ömsom som draghundar för tunga laster och ömsom som livräddare i det hårda vattnet runt ön.

HELHETSINTRYCK

Newfoundlandshunden skall vara massiv med kraftfull kropp, väl musklad och ha väl koordinerade rörelser.

VIKTIGA MÅTT FÖRHÅLLANDEN
Längden på kroppen, mätt från nedre skulderbladsspetsen till höftbensknölen skall vara större än avståndet från manken till marken. Kroppen skall vara kompakt. Tikar får ha något längre kropp och vara mindre massiv än hanhundar. Avståndet från manken till bröstkorgens nedersta del skall vara aningen större än avståndet från bröstkorgens nedersta del till marken.

UPPFÖRANDE/KARAKTÄR

Newfoundlandshundens uttryck förmedlar mildhet och godmodighet. Rasen skall visa värdig glädje och kreativitet och är känd för sin gedigna vänlighet och fridsamhet.

HUVUD Huvudet skall vara massivt. Hos tik skall huvudet ha samma helhet och struktur som hos hanhund men vara mindre massivt.

Skallparti: Skallen skall vara bred men aningen välvd hjässa och kraftigt utvecklat bakhuvud.

Stop: Stopet skall vara tydligt men aldrig brant.

Nostryffel: Nostryffeln skall vara stor, välpigmenterad och med välutvecklade näsborrar. Färgen skall vara svart hos svarta och Vit/svarta hundar och brun hos bruna hundar.

Nosparti: Nospartiet skall vara avgjordt kvadratiskt, djup och måttligt kort.

Huden skall vara fri från rynkor.

Läppar: Mungiporna skall vara tydliga men inte överdrivet markerade.

Käkar/tänder: Sax- eller tångbett.

Kinder: Kinderna skall vara mjukt framträdande.

Ögon: Ögonen skall vara förhållandevis små och aningen djupt liggande. De skall vara brett ansatta och blinkhinnan får inte synas. Ögonfärgen skall vara mörkt bruna hos svarta och vit/svarta hundar, ljusare färgnyanser är tillåtet hos bruna hundar.

Öron: Öronen skall vara förhållandevis små, trekantigt formade med rundade öronspetsar. De skall vara ansatta långt bak på huvudet och tätt liggande mot huvudets sidor. När man för fram örat på en fullvuxen hund skall örat nå till samma sidas inre ögonvrå.

HALS: Halsen skall vara kraftig, muskulös och väl ansatt i skulderpartiet.

Den skall vara tillräckligt lång för att medge att huvudet hålls värdigt. Struphuden skall inte bilda överdrivna hakpåsar.

KROPP: Benstommen skall genomgående vara massiv. Sedd från sidan skall kroppen vara djup och kraftfull.

Överlinje: Rygglinjen skall vara plan och stram från manken till korset.

Rygg: Ryggen skall vara bred.

Ländparti: Ländpartiet skall vara kraftfullt och väl musklat.

Kors: Korset skall vara brett och slutta med en vinkel om ca 30 grader.

Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara bred, rymlig och djup med välutvecklade revben.

Underlinje: Underlinjen skall vara plan och aldrig uppdragen.

Svans: Svansen används som roder när newfoundlandshunden simmar, därför skall den vara kraftig och bred över roten. När hunden står still skall svansen hänga ner med möjligen en liten böj i svansspetsen. Svansen skall nå ner till hasleden eller aningen nedanför dem. När hunden är i rörelse eller upplivad skall svansen bäras rakt ut med endast en lätt uppgående böjning.

Svansen får aldrig bäras ringlad över ryggen eller vara inböjd mellan benen.

EXTREMITETER:

FRAMSTÄLL: Frambenen skall vara raka och parallella. De skall vara parallella även under skritt och långsamt trav.

Skulderblad: Skuldrorna skall vara väl musklade och väl tillbakalagda.

Armbåge: Armbågen skall ligga tätt an mot bröstkorgen.

Mellanhand: Mellanhänderna skall vara svagt vinklade.

Tassar: Framtassarna skall vara stora och i proportion till kroppen. De skall vara väl rundade, hårda och med fasta, kompakta tår. Simhud mellan tårna skall finnas.

BAKSTÄLL: Bakställets konstruktion är av största betydelse emedan newfoundlandshunden skall kunna dra tung last, simma och röra sig effektivt och täcka mycket mark. Bäckenet skall vara kraftigt, brett och långt.

Lår: Låren skall vara breda och muskulösa.

Knäled: Knälederna skall vara väl vinklade men inte så mycket att hundenger intryck av att krypa.

Underben: Underbenen skall vara kraftiga och tämligen långa.
Mellanfot: De ska vara tämligen korta, väl vinklade mot underbenet, brett och parallellt ställda, varken inåt eller utvridna. Sporrar skall avlägsnas.

Tassar: Baktassarna skall vara fasta och hårda.

RÖRELSER: Typiska rörelser för rasen medger god räckvidd i framstället ochstark drivkraft i bakstället, vilket ger intryck av kraft utan ansträngning. Svag rullning i ryggen är typiskt. När hastigheten ökar förs benen in mot kroppens mittlinje (singletracking) medan rygglinjen skall förbli plan.

PÄLS: Pälsen skall vara vattenavstötande och s.k. dubbelpäls. Täckhåret skall vara medellångt och rakt utan krusning. En svag vågighet är tillåten. Underullen skall vara mjuk och tät. Den skall vara tätare under vintern än sommaren och till viss del alltid förekomma på bröstkorgen och korset. Pälsen på huvudet, nospartiet och öronen skall vara kort och fin. Fram- och bakbenen har fanor. Svansen skall vara fullständigt täckt med lång, tät päls som dock inte bildar fana. Trimning och klippning skall inte uppmuntras.

Färg: Pälsfärgen skall vara svart, vit och svart eller brun.

Svart: Rasens traditionella färg är svart. Den skall vara så jämnt svart som möjligt men en svag anstrykning av solbränt är tillåtet. Vita tecken på bröstet, tårna och/eller på svanstippen är tillåtet.

Vit och svart: Den här färgvarianten har historisk betydelse för rasen. Den färgteckning som föredras skall ha svart huvud med helst en vit bläs som når ner över nospartiet, jämt tecknad svart sadel med svart på korset och svansens ovansida. Övriga delar skall vara vita, ett minimum av svarta, små pigmentprickar kan få förekomma.

Brun: Den bruna färgen kan vara från chokladbrun till brons. Vita tecken på bröstet, tårna och/eller på svanstippen är tillåtet.

STORLEK/VIKT:

Mankhöjden: För hanhund i genomsnitt 71 cm
För tik i genomsnitt 66 cm
Vikt: För hanhund i genomsnitt 68 kg
För tik i genomsnitt 54 kg
Stora hundar är önskvärda men skall inte favoriseras på bekostnad av symmetri, allmän sundhet, stark konstruktion och korrekta rörelser.

FEL:

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas till graden av avvikelse.

• Högställdhet eller brist på substans i kroppen
• Kroppskonstruktion som är antingen tung och trög eller finlemmad
• Skygghet
• Snipigt eller långt nosparti
• Överdrivet tunga läppar
• Ögon som är antingen runda, utstående, gula eller med tydligt lösa ögonkanter
• Rygg som är karp, svank eller svajig
• Framställ: svaga handleder, spretiga tår, in- eller uttåad, avsaknad av simhud mellan tårna
• Bakställ: raka knäleder, kohasighet, utvridna knän, intåade tassar
• Svans som är antingen kort, lång, har knyck eller är ringlad i spets
• Rörelse: trippande, hasande, krabbande, tåtrånga, vevande, framtassar som korsar över varandra eller är kraftigt in- eller uttåande, hackney- eller passgång
• Päls som är fullständigt ”öppen”. Otillräckligt med underull

DISKVALIFICERANDE FEL:

• Överbett, underbett, sned käke
• Kort och platt liggande päls
• Färgteckning annan än vit hos svart och brun hund
• All annan pälsfärg än den standarden föreskriver

TESTIKLAR:

Hos hanhund måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.